Om Oss

* Mobilversionen av webbsidan saknar en del Information + Galleri

Cöverheads..

Har som nuvarande sättning varit aktiva i replokalen sedan våren 2015. Ide´n och starten av detta coverband växte långsamt fram redan under 2013. Och vi har under den tiden provat oss fram med många olika musiker och musikinriktningar. Målet har alltid varit en hög professionell standard isåväl musikanter som musik, framträdande och utrustning. Det ska låta bra och vara fartfyllda underhållande framträdanden. Nu är vi ett gott gäng som strävar åt samma håll ..

 

Cöverheads besättning består av: en sångerska, en gitarrist, en basist, en trummis. Det låga antalet "musikaliska instrument" ställer visserligen höga krav på utövarna men ger igengälld ett mer spännande och rockigare sound. Vi har medvetet tagit tid på oss att utveckla ett eget sound även om vi enbart framför "andras" låtar. Och vi har lyckats hitta ett sätt att spela låtar som annars i orginal framförs med betydligt fler instrument.

Vi har under en längre tid skaffat oss en bra och trogen skara fans via spelningar och vår facebooksida där vi har möjlighet att hålla en nära och aktiv kommunikation med vår publik. Vi älskar att spela live, och vi är riktigt peppade att få träffa alla goda vänner och få möjlighet till nya bekantskaper. Ett rockband är ingenting utan sin publik, så tillsammans med er hoppas vi kunna sjunga, dansa, partaja och skapa många roliga minnen. Tills dess.. "Röck The Wörld".

 

 

and as always..

"Löt´s of Löve"

Stina..

Jaa.. vadårå? Alla rockband behöver en diva..

 

Stina har tidigare sjungit vid bröllop, dop, fester m,m.. samt medverkat vid ett par "företags event" / korprocks tävlingar, Och det var vid ett sådant tillfälle några av de övriga grabbarna i Cöverheads såg och hörde henne första gången och de tog kontakt direkt.

 

En audition i replokalen sattes upp och Stina nailade repet med sin röst och härligt spralliga och kaxiga attityd. Äntligen var bandet fulltaliga och ett hårt arbete började. Stina växte snabbt in i rollen som leadsinger och har lyckats hitta ett personligt uttryck i tuffare rocklåtar som hon tidigare aldrig hört förut. Och hon har verkligen tagit till sig och anammat "rockattityden" fullt ut.

 

Det sprakar och gnistrar tamejfan om Stina konstant, man rycks med av hennes sätt att bara vara sig själv. Nåja!? en del surare pms-dagar har oxå visat en bitchigare sida av henne, men efter ett par låtar så är allt som vanligt igen..

Mattias..

Det finns ju liksom ingen "övre" gräns för hur många gitarrer man kan ha..

 

Mattias har tidigare spelat i ett par punk och coverband

Och vill ha sin musik precis som sitt kaffe "starkt och rivigt" det ska liksom kännas hela vägen ner. Samtidigt som han lyckas softa till det i betydligt lugnare powerballader och stompiga country plock. Han har blivit Cöverheads naturliga "Kapten" över den musikaliska verkstaden i replokalen. Och han har en besynerlig fetish i att handla på sig nya prylar hela tiden.

 

Ordning & reda, Mattias kommer alltid väl förberedd till repan och har bra koll på de låtar som som ska spelas, sitter inte låtarna efter två reptillfällen så knycklas de ihop och nya tas fram till nästa rep. Men allt som oftast tappar han diciplinen och spårar ur med dåliga vitsar som han själv gapflabbar åt. Ett annat roligt "tics" som han har är att nämner man en AC/DC eller Kiss låt "vilken som helst" så spelar han den.

Jerker..

Jag försöker eller provar aldrig jag gör rätt från början, det är mycket smidigare så..

 

Jerker är Cöverheads orakel eller master Jedi om ni vill, som besitter och sprider ett onaturligt lugn och ro, vilket oxå visar sig i hans bas spel som ALLTID ligger rätt i takten och ger tyngd och trygghet till hela bandet. Och han kommer alltid med de mest finurliga svaren och sanningar ialla samtal.

 

Musikaliskt härstammar han från tidigare band av den mycket tyngre arten än vad Cöverheads representerar, och är han på riktigt bra humör i repan så kan man ibland få höra honom growla. Man kan oxå höra tydliga funk/blues influenser från denna stadiga basist, han är allätare av musik och blir aldrig mätt.

 

Oftast vid våra reptillfällen så sitter han tillbakalutad på en pall framför sin onödigt stora högtalare när vi spelar. Men så plötsligt reser han sig upp och vandrar långsamt omkring och gungar till musiken. "Där satt den!" tänker vi andra för detta är ett bevis på att vi har hittat "groovet" och då jävlar låter det bra!

Jesse..

Trummor är en kontaktsport! det ska fan smälla och låta tills nått går sönder..

Jesse är åldermannen i bandet och har sedan tonåren spelat i flertalet olika band, och varit delaktig i många olika studio projekt. Han är väl inte direkt den trummisen som sitter själv 8 timmar i veckan i replokalen och räknar takter och övar på paradidlar, trioler, 3takt till 4takt etc.. Jesse har istället annammat den visuella delen av trumspelandet. Han framstår som orädd och högljudd, vilket också visar sig i hans energifyllda trumspel.

 

Jesse slår onödigt hårt, och har en sanslös årsförbrukning av cymbaler och trummstockar. Han skriker och gapar oftast i rena glädje yttringar, men så ibland när trumspelet inte riktigt flyter på, så skäller han ut sitt trumset och "bokstavligen" ger trummorna en knytnävs smäll.

 

Helheten är det viktigaste enligt Jesse... Vi spelar för publikens skull, det är de som ska ha roligt, ett långt och tekniskt flashigt gitarr eller trumsolo är bara slöseri med speltid, då man köra en låt istället som alla kan parta till.